Lorenzo Accomasso

La Morra | Piemonte | Italien

I den lilla bebyggelsen Pozzo, längs vägen från Annunziata till La Morra hittar vi en liten, rostig skylt med ett av Barolos mest respekterade namn, Lorenzo Accomasso. Lorenzo, idag en bit över 80 år gammal, gjorde sin första årgång 1958 och sedan dess är det inte mycket som har förändrats på Borgata Pozzo 32. Han är inte direkt skygg, men Lorenzo föredrar att stanna hemma på gården där han gärna tar emot sina trogna gäster över ett glas vin och långa, djupa konversationer om Barolo, nu och då. Han minns mycket väl alla årgångar han har skördat, närmare 60 stycken, och berättar gärna utmärkande detaljer för var och en av dem. Han har levt sitt liv i La Morra, länge med sin numer bortgångna syster Elena vid sin sida, och utan att försöka visa upp sig själv eller sina viner. Idag är Lorenzo Accomasso en ikon i Barolo, en närmast mytomspunnen gestalt, vars viner på grund av den extrema efterfrågan blivit i stort sett omöjliga att få tag på.

När man pratar om Lorenzo Accomasso så pratar man uteslutande om Rocche dell’ Annunziata, eller bara Rocche för lokalbefolkningen i La Morra. Rocche är ett så kallat Cru, eller MGA (Menzioni Geografiche Aggiuntive), en officiellt klassad och namngiven vingård där vingårdsnamnet får nämnas på etiketten om druvorna uteslutande kommer från vingården. Jordmånen varierar stort inom den 30 hektar stora vingården men generellt handlar det om en en komplex blandning av sand, sten och lera. Högst upp i den del av Rocche som sluttar västerut skördas nebbiolo som konsekvent ger viner med ytterligare lager av finess och elegans och därför ofta benämns separat, som Rocchette. Men hela Rocche utmärker sig för eleganta viner, med förförisk parfym av rosor och mjuk, harmonisk textur. Lorenzo Accomasso äger totalt 3 hektar vingårdar, på en handfull olika platser där alla är belägna på kort gångavstånd från vinkällaren och huset där han bott hela sitt liv. De små plättarna sydsluttande Rocche och västsluttande Rocchette har alltid buteljerats separat under respektive namn. Vingården alldeles intillliggande vineriet tillhör en MGA som heter Annunziata och får inte kallas Rocche. Detta vin har Lorenzo tidigare buteljerat under namnet Le Mie Vigne men sedan reglerna för hur Barolo får namnges ändrats får några år sedan väljer han att helt enkelt etikettera detta vin som Barolo utan tilläggsnamn. På senare år har Lorenzo börjat buteljera alla sina viner med endast Barolo då administrationen blivit för besvärlig för de små volymerna han producerar.

Lorenzo Accomasso har alltid varit helt självständig i sin vinfilosofi, alltid litat på sin egna förmåga och aldrig låtit sig influeras av vad övriga runtikring honom säger. Lorenzo beskär inte rankorna särskilt hårt på våren utan föredrar att grönskörda sina vingårdar de år de ser ut att producera för mycket druvor. Han klipper inte ner lövverket på rankorna under växtsäsongen utan binder ner toppen på rankorna så att det bildar ett parasoll mot sol och hagel. Mycket tidskrävande förstås men utan tvekan kvalitetshöjande. Gräs och naturlig flora får växa fritt mellan raderna av vinrankor, för att bidra till naturlig balans i vingårdarna. I källaren har väldigt lite förändrats genom åren. Lorenzo låter vinet jäsa spontant på skalen utan tillsatt jäst och under lång tid, uppåt 40-50 dagar är inte ovanligt. Jäsningen sker i ståltank och cementkar innan vinet flyttas på sommaren efter skörd till stora botti av Slavonsk ek. Där får vinet ligga till dess Lorenzo tycker det är moget för buteljering, vilket brukar innebära minst fem år. Vinet varken klarnas eller filtreras vid buteljering och svavel används mycket sparsamt.